Åren runt 2005 var nog internet som mest distribuerat. De flesta i länder som Sverige hade hittat dit, och hade lärt sig de grundläggande verktygen. Samtidigt var friheten stor, och man kunde fortfarande välja och vraka bland olika sätt att kommunicera.
Sedan började plattformsgravitationen att verka. Ovanpå de distribuerade och generella protokollen skapades strukturer som drog användare till sig. Från att ha varit ett myller av idéer och kreativitet blev vissa företag och tjänster alltmer dominerande.
Och nu, när AI-utvecklingen är i fokus, är det tydligare än någonsin att det vi just nu kallar internet styrs av några få företag, och några få män (ja, vita är de oftast också förstås. Och från USA). Perspektiven och erfarenheterna är få och snäva. Detta är något av en kris för mångfald, demokrati och rättvis fördelning.
Twitter var redan dysfunktionellt innan Elon Musk satsade en stor del av sin förmögenhet på plattformen. Sedan dess har det bara blivit värre. Som plattform för ett demokratiskt samtal är den usel. Ändå samlas politikerna där. Det är som att vi inte klarar av de lättätna godsakerna. En slags digital sötma gör att vi dras dit som flugor till en sockerbit.
“Ett starkt gift som långsamt kan döda oss alla”. Det var undertiteln på boken ”Socker” av Hans Rencke som gavs ut 1994. Ur ett övergripande perspektiv hade han ju rätt, även om mycket i boken var överdrivet. Socker i alla dess former sades vara orsaken till barnprostitution, våldtäkter, perversa sexuella fantasier, könsbyten, sexuellt umgänge med djur och med döda, homosexualitet, stamning, benägenhet att börja röka och dricka kaffe, åderbråck, struma, astma, depressioner, dvärgväxt och våldsamma raseriutbrott. Detta enligt Bertil Pettersson som skriver om denna och andra speciella böcker i boken “Att hitta vilse – snedsprång i litteraturen”
I detaljerna blir kriget mot sockret inte alls olikt de faktaresistenta idéer som numera frodas och sprids på nätet. Gravitationen fungerar även för dessa. Knäppisar dras till knäppisar. Och de som bland populister kallas ”vanligt folk” gör sig själva till knäppisar av bara farten. Det är ju bara att klicka ”gilla” så dras man med av de sockrade algoritmerna.
Konspirationsteorier är ett starkt gift som långsamt kan döda oss alla.
Svart. Svartare än svart.
När det gäller läget får Bruno K. Öijer leda oss vidare: